torsdag 31 oktober 2013

Nypremiär Att öva på våldtäkt


Nypremiär av Att öva på våldtäkt 

7-11 januari, Vita Scenen, Folkteatern i Göteborg


En monologföreställning med bland andra Nina Jeppsson, Natascha Kampusch, Aileen Wuornos och Fröken Julie

”Hade alltihopa varit ett partikonvent hos de amerikanska demokraterna hade detta varit ögonblicket när ballongerna svävade från taket. /.../ Att allt det där som tidigare bara hade varit antydningar i ögonvrån /.../ plötsligt är fullt närvarande. Jag vet vem jag är. Hela mitt liv har bara varit en enda långdragen repetition. Jag inser: jag är så fruktansvärt bra på att bli våldtagen.”Katrine Kielos
”Ja! För det mesta! Men ibland – när svagheten kommer, när raseriet naturen rasar å fy! Att aldrig elden skall slockna!” Fröken Julie
Om det sado-masochistiska känsloprogram (STOR KONST, ROMANTIK, KOMPLEXA RELATIONER) som körs och körs och körs i våra kroppar och hjärnor.
Föreställningen innehåller nykomponerad musik av Trio Phantasm. På scenen ses också Cicely Irvine, ljudkonstnär.

“Med kollageteknik, direkt publiktilltal och fysiskt utspel pekar Jeppsson skoningslöst ut våldtäktens rättfärdigande ideologier. Från Strindberg ("Fröken Julie") till anonyma nätforum och Natascha Kampusch kidnappare Wolfgang Priklopil. Uppsättningen bjuder på en tyskinspirerad blandning av hörspiel, dokumentär monolog och fysisk teater, med en ljudkonstnär som dataredigerar samplingsljud i realtid och en musikertrio på scen: den samtida konstmusiken är inte där för att vara illustrativ eller stämningsskapande, den interagerar med skådespelaren, blir en del av det dramatiska partituret. Detta är en typ av scenkonst man nästan aldrig ser i Göteborg."

Björn Gunnarsson, Hallands Nyheter

“Varje centimeter av Jeppssons långa, gängliga kropp vibrerar av explosiv energi när hon gestaltar de olika kvinnorna. Talet är snabbt, dialekten växlar allt eftersom det behövs. Hon ramlar, får ett slag i magen, reser sig upp, får ännu ett slag i magen, ramlar, reser sig upp. Får ett slag, ramlar, reser sig upp igen. Redan från början har hon blåmärken på benen och någon gång under föreställningen skrapar hon upp knäet så att blodet rinner nerför smalbenet medan hon dansar, klamrar sig fast som ett barn i cellisten Leo Cederquists stora famn eller försöker överrösta ljudkonstnären Cicely Irvine genom att skrika i megafon.
Pjäsen är regidebut för Petra Adlerberth-Wik, och på scenen finns förutom skådespelaren även Trio Phantasm – Camilla Åström, dragspel, Leo Cederquist, cello och Karin Wiberg, violin – som med improvisationer och nyskriven musik skickligt leder publiken mellan 1800-tal och nutid. Lika effektiv är Cicely Irvines inspelade gräsklipparljud och fågelkvitter för att försätta publiken i en känsla av villaidyll, medan Natascha Kampusch dricker kaffe i trädgårdssoffan.

Pjäsen igenom funderar jag om jag inte har sett någon annan på samma tema förut, utan att komma på någon. På Folkteatern i Göteborg spelas den dock. In your face.”

Karin Jacobsson, Feministiskt Perspektiv


7-11 januari 2014 
Folkteatern i Göteborg, på Vita Scenen

Speltid ca 1 tim och 10 min utan paus
Biljettpris 180 kr ord,
110 kr stud, ungd, arb sök

Biljetter:

Telefon  031- 60 75 75
Öppet  tisdag–fredag kl 12–18, lördag kl 12–15 
Biljettkassan har dessutom alltid öppet i samband med föreställning eller arrangemang.


Hade urpremiär och gästspelade även 27-29 maj 2013 på Vita Scenen

Medverkande:
Nina Jeppsson
– skådespelareCicely Irvine
– ljudkonstnär

Trio Phantasm:Karin Wiberg – violinCamilla Åström – dragspelLeo Cederquist - gitarr

Idé och bearbetning:
Petra Adlerberth-Wik
och Nina Jeppsson
Regi: Petra Adlerberth-Wik
Ljusdesign /
Föreställningsteknik:
Moa Viltok
Producent:
Klara Fulgentiusson Ejeby

Affischfoto: Nina Jeppsson och Indra Linderoth
Föreställningsfoto: Lars Dyrendom

Föreställningen har tagits fram i samarbete med Göteborgs Stadsteater och ABF-Göteborg.


1 kommentar:

  1. Ett tips till framtida scenkonst: http://www.expressen.se/halsa/svenskar-kan-ha-knackt-autismgatan/

    Detta är något stort som inte alla förstår hur stort det är. Och samtidigt förstår inte samhället heller hur det är att leva med en diagnos, och hur mycket det betyder för vissa att det har tagits fram ett "botemedel" och att det inte heller funkar på alla gentyper känns ganska tungt, för tänk om du söker för att få "botemedlet" och har fel gentyp. Ganska tungt att leva med det sen. "Det är fel på dig. Så pass fel att du inte ens kan bli botad."

    SvaraRadera